Jag beklagar alla dem, som inte ha den ringaste smula jord att lägga några frön uti när vårsolen lyser

En tanke som säkert i dagarna slår många av oss som har tillgång till en bit jord. Här formulerad av Axel Henriksson, en av Uppsala Landsmåls- och folkminnesarkivs informanter.

I Matkult har Axel lämnat spår i form av svar på frågelistor om bröd och mjölkprodukter. Axel levde mellan 1887 och 1977 och var småbrukare i Kinnarumma, i den västgötska skogsbygden. Hans arkivuppteckningar är alltid välformulerade och fulla av intressant information. Han samarbetade också med Nordiska museet och Västsvenska fornminnesföreningen. Ibland berättade han själv utifrån egna erfarenheter och ibland intervjuade han äldre personer. Ofta är uppteckningarna illustrerade med fotografier från familjens ålderdomliga jordbruk på gården Råbacka. Axel drev föräldrarnas småbruk vidare tillsammans med brodern Frans och systern Agnes tills dess han blev ensam och till sist 1962 flyttade till Kinnarumma ålderdomshem.

Genom Axels uppteckningar kan vi till exempel följa brödets väg ”från ax till limpa”. Slåtter, skörd, kvarnar, malning, bakning, spisar och ugnar, olika brödtyper finns noggrant beskrivna i de olika frågelistsvaren.

I svaret på frågelista T 16, Brödet och dess tillredning (Isof, ULMA 8388) beskriver Axel de olika brödtyperna och nödbröden i hemtrakten. Han har tagit hjälp av några äldre personer: Johan August Johansson (född 1853), Charlotta Persdotter (född 1853), Johannes Olausson (född 1868), Karl Johan Stark (född 1851) och sin mor Johanna Henriksson (född 1842).

För att druga ut mjölet användes ofta råriven potatis, vilken massa tillsattes då man knödde. [---] Ett mycket bra utdrygningsmedel var artemjöl (ärtmjöl), vilket kunde köpas i Borås, eller ock köpte man där ärter av ”Falebönnera” och lät mala. ”Dä blev brö söm stötta, dvs stöttade, gjorde att man varade länge mätt och fick goda krafter. ”Dä va dä bästa brö ja kännt. [---]

I bönö, dvs vid missväxt och hungersnöd, fick man tillgripa bark (helst björkbark), syrefrö (frö av rödsyra, som ofta växte på svedjeland), späda skott på fur eller låta mala kreatursben, som samlats efter de slaktade djuren. Dessa måste först kokas, sedan torkas, stötas sönder och malas. [---]

Brödet indelas först i vardasbrö och högtisbrö. Det första är det som nyttjas till dagligt bruk, det sistnämnda hör samman med kalas samt årets högtider – i den mån inte vardagsbrödet får duga även då. Då det bakades för att medföras såsom förning till bröllop etc. benämndes det också förningsbrö.

Vardagsbrödet har ock plägat uppdelas i grovt och grannt brö. Det grova åts vid själva huvudmåltiderna och bestod av sammalet mjöl – havrabrö, kornbrö, blannsäsbrö (av tillhopaodlad vårråg och havre) eller i senare tid rågbröd.[---] Till mörebete [morgonbete] eller eljest som kaffedopp ville man i senare tid helst ha en bit ”grannt brö”, vilket innebar att det bakats av siktat mjöl (råg el. vete).

Det tillfällighetsbröd, som mest omtalas, var nog pannebrö, dvs bröd som bakades i stekpanna, vanl någon gammal. Blev man brölöser, hjälpte man sig fram till nästa bak genom att tillreda någon eller några kakor på detta sätt över spiselelden. Det kunde ske både med och utan jäst, vanligast var dock det sistnämnda såsom lättvindigast. Då benämndes kakorna av denna orsak lafser, lafsekakor, lafsebrö. Vid dylik bakning i panna måste kakorna vändas för att bli bakade på båda sidor. Kunde man smörja pannan med något fett var det bra men ej nödvändigt. En fläsksvål eller ett talgljus nämnas som ex. på nödfallshjälp. [---]

Ett annat sätt, som väl ock bör omnämnas, var att ”koka mjölstuta”. Då hoprördes mjöl och vatten samt litet salt och gjordes små bullar, vilka kokades i en gryta ”Dä ble sum palt. Dä har jag ätet många gånger”(Johan J)

Liknande mjölmonka bakades också ibland i eldmörja i spisen. Då kallades då glohöpper, glokaker, askefisa. [---]

På Matkartan kan du läsa frågelistsvaret (Isof, ULMA 8388) i sin helhet Länk till annan webbplats.

Men Axel var en mångsidig person, aktiv i ett flertal föreningar och folkrörelser, i det kommunala arbetet och framförallt en flitig skribent. Under signaturen Jonas i Jonsbo medverkade Axel mellan 1913 och 1965 i över 40 tidningar och tidskrifter. Från sin svårtillgängliga lilla gård skickade han sina alster över hela landet. Läsare från Norrbotten till Skåne läste hans filosofiska betraktelser som hade underrubriken ”Ur en småbondes liv”. Texter som i dag ofta känns märkligt aktuella.

Rubriken till det här blogginlägget är taget från en artikel som Axel skrev 1915. Den för tankarna både till dagens stadsgerillaodling och trädgårdsterapi:

Jag myllar mitt korn och tänker på jordbrukets storhet…Och jag beklagar alla dem, som inte ha den ringaste smula jord att lägga några frön uti när vårsolen lyser. Åtminstone en kvadratmeter borde väl alla kunna få! Men där inne i staden finnas många som aldrig få smaka lyckan att odla blommor och grönt med egen hand. Under årens gång har också trängtan därefter torkat bort, men något litet beröring med moder jord skulle varenda människa ha. Det väcker så många tankar till liv, och föder av sig själv vördnad för den skapelse, vari så underbara krafter verka. Åtminstone en enda kvadratmeter! Den kan förädla ett sinne mera än en hel moralpredikan.

Ett liv utan jord och utan en enda planta att vårda med smekande händer kan väl inte vara något verkligt liv!

Ur boken ”Jonas i Jonsbo – ur en småbondes liv” som Kinnarumma och Ljushults hembygdsföreningar gav ut 1987. Den innehåller Axel Henrikssons biografi och ett urval av hans artiklar.

Nu när jag går ut i vårsolen och är glad över att ha en köksträdgård att gräva i, tänker jag på vad Axel Henrikssons artiklar ofta handlar om: Att inte förlora kontakten med naturen och att ”något litet beröring med moder jord skulle varenda människa ha.” Kanske stämmer det att ”det kan förädla ett sinne mer än en moralpredikan.”

Ett flertal de uppteckningar Axel Hermansson gjorde för Västsvenska folkminnesföreningen finns i dag digitaliserade och går att hitta på Isofs digitala arkivtjänst Folke: https://sok.folke.isof.se/#/search/acc37939/search_field/person Länk till annan webbplats.. De behandlar bland annat livets och årets högtider, folktro och ordspråk.

/ Åsa Holmgren